Comborama

Foto: Lars Paulsson

PÅSK! Jesus tågade ut ur Egypten. Malin slets, i vardera arm, mellan två revirpinkande ungar. Mammor och pappor – hennes egna och andras.

PÅSK! Lammet slaktades. Malin kände sig som lammet.

Hon tittade ner i kalendern på den stackars söndagen som var uppdelad i fyra, lika stora delar. Fyra delar av uppbokningar som alla var tänkta att avlösa varandra på ett sätt som inte var helt… tänkt. En söndag i samma kaliber som fallet med Catrine Da Costa, en avsaknad av… helhet.

Dispyt om helgen (två dagar innan helgen och minst massor av dagar för tätt inpå helgen):
– Vi kan väl ändå dela på helgen?
– Det var ju vår helg, de får ju så många andra helger!
– Vi ser er aldrig, vi vill också ha vår beskärda del av helgen!
– Men det var ju vi som bokade helgen först!

Och där någonstans står två förvirrade människor, ett ynkligt trevande till familjebildning. Ett försök att stå för sina val och prioriteringar, sprungna ur en snart yngre medelålder som ansåg att argumenten var som gjutna för att alla berörda överhuvuden skulle förstå. Ingen skulle bli helt nöjd, men ett tappert försök till att – på ett moget medelålders vis – praktisera lite utilitarism á la Torbjörn Tännsjö (men ack med vinddraget av Immanuel Kants pliktpiska på ryggen).

En symbol för status i form av ett rikt socialt och kärleksfullt liv? Snarare en, ibland outhärdlig, tillvaro med ett avstånd uppmätt ungefär mellan tummen och pekfingret in i den berömda väggen. En tillvaro präglad av samvete. Till viss del delat av båda parter, men till viss del med avsevärda skiljaktigheter sedan alla inblandade inte drillats i samma samvetslära. Och vad ska då väga tyngst? Göran Persson är tung och enligt honom ska ju alla med!?

Kanske är det så att konflikter ibland bara måste få vara just konflikter. De allra flesta tar man sig helskinnad ur. Människor är oense, önskningar kommer och går tillsammans med de människor som hindrar dig från att få just dina önskningar uppfyllda. Så är det för alla. Man måste liksom gillalalala läget, som Tomas Ledin sjöng.

Ett är dock säkert. Om någon – någon gång, någonstans – får för sig att damma av det där gamla kloningsfenomenet är jag den första att signa upp utan att läsa det finstilta. Dolly i går – Malin i dag utan styckmordstendens.  

Malin Eriksson, 25-årig sjuksköterska med förkärlek för påsktraditioner.